tvåtusennio var det nya svarta
han tömmer sitt innanmäte över min rygg
vrider händerna ur led och ler
vänder staden ut och in och ser
han vet
han tömmer sig i min säng
delar tungan i två och slår minnena ur väggarna
visar världen att han förmår när inget består
det lämnas spår där han står
jag skär loss kaoset ur luften när han går
vrider händerna ur led och ler
vänder staden ut och in och ser
han vet
han tömmer sig i min säng
delar tungan i två och slår minnena ur väggarna
visar världen att han förmår när inget består
det lämnas spår där han står
jag skär loss kaoset ur luften när han går
Kommentarer
Postat av: s
väldigt väldigt bra
Postat av: alice
ja
Trackback
