joharen

han tömmer sitt innanmäte över min rygg
vrider händerna ur led och ler
vänder staden ut och in och ser
han vet
han tömmer sig i min säng
delar tungan i två och slår minnena ur väggarna
visar världen att han förmår när inget består



det lämnas spår där han står
jag skär loss kaoset ur luften när han går