joharen

Jag stiger upp, stiger fram tar ett steg till faller vill inte att detta ska hända igen men
jag stiger upp, sätter på den där låten du borde veta vilken du borde skrika ut den du borde förstå den.
Nu vänder vinden den stannar, säger "GÅ DÅ FÖR FAAAAAN!", jag tror att jag skymtar dina naglar genom huden på min underarm, där den är som tunnast. Där din röst är som tunnast, där har jag makten.
Men du, det är bara döda celler, vi kan lika gärna skita i alltihopa. Vi kunde haft allt, vi kan omvärdera, skulptera dessa vackra cell-lik till klövar, till horn.
Skapa vårt egna helvete.
Vi kan säga att det existerar ett vi under dessa omständigheter,
jag stiger upp. Du ligger kvar