joharen

Jag vaknar med hans hjärta i halsgropen hur jag än vrider dessa timmar går jag och lägger mig med nya fläckar jag springer inte jag väntar inte hans hjärta pulserar mot mina stämband hans vener letar sig ner i mina lungor vi andas nu samma uppgivenhet, samma lust
När din puls förvandlas till trummslag, en förvarning om undergång.
Jag vrider några varv till.
Mina klassiker skall regera denna värld, jag vrider det brister jag gör volter i luften stillastående fläckarna sprider sig allt luckras upp expanderar lösgörs svämmar över
Han andas sitt första andetag.
Varsamt hulkar han upp ett nyfött hjärta
och trycker in det i min mun